Om ointressanta saker
Jaha, tillbaka i bloggosfären igen. Har inte orkat skriva nåt på ett tag, men det har sin förklaring.Storgossen här hemma (fyller f.ö 16 imorgon) har flyttan ner från övervåningen vilket innebar att vi blev tvugna att flytta kontoret uppåt. Eftersom jag är lat av naturen så drar jag mig för att knalla upp för trappen och slå igång datorn. MEN efter bitsk kritik här i min lilla sfär tar jag nu tag i saken och skriver ett menlöst och tämligen ointressant inlägg om ingenting, allt i bästa Seinfeld-anda.
har även varit hemma ett par dagar för VAB, och även om de små liven är en källa till många glädjeämnen är det, tycker jag, sällsynt att de startar en diskussion som är så pass intressant att jag vill skriva om det. Tänker att det finns så många bloggar med bilder och historier om barn så att det räcker och blir över. Fast ändå, en liten barnhistoria kanske...
Mina små troll har blivit en aning bajsfixerade, de ropar och tjollrar om avföring i alla former nästan dagligen. I varje fall, undertecknad stod i köket och lagade mat när de saliga började tjoa om bajs från vardagsrummet. Jag tänkte inte så mycket på det, men de hade kanske lite FÖR roligt, en massa fnissande och skrattande. Jag knallar bort till vardagsrummet och hittar mina små monster bakom en soffa, asgarvandes!
JA ni gissade rätt, en av dom, jag nämner inga namn, har klämt en kabel på golvet. Till min stora förvåning ligger det ett plåsterpapper placerat på det brunfärgade föremålet. Jag kan inte riktigt fatta att de försökt gömma eländet, men det var den enda logiska förklaringen. Efter att saktmodigt förklarat för förbvrytaren att bajsa gör man minsann på toaletten eller i blöjan tar jag med mig skurken till skötbordet för en tvagning. Döm om min förvåning när jag hittar MER plåsterpapper faskilat mellan skinkorna. Den lilla skurken har faktiskt torkat sig i rumpan helt själv. (ej pottränad)
Skönt att de inte försökt dölja sina brott mot vett och etikett, utan i god ordning, bara städat upp, eller vad man skall kalla det, efter sig.
har även varit hemma ett par dagar för VAB, och även om de små liven är en källa till många glädjeämnen är det, tycker jag, sällsynt att de startar en diskussion som är så pass intressant att jag vill skriva om det. Tänker att det finns så många bloggar med bilder och historier om barn så att det räcker och blir över. Fast ändå, en liten barnhistoria kanske...
Mina små troll har blivit en aning bajsfixerade, de ropar och tjollrar om avföring i alla former nästan dagligen. I varje fall, undertecknad stod i köket och lagade mat när de saliga började tjoa om bajs från vardagsrummet. Jag tänkte inte så mycket på det, men de hade kanske lite FÖR roligt, en massa fnissande och skrattande. Jag knallar bort till vardagsrummet och hittar mina små monster bakom en soffa, asgarvandes!
JA ni gissade rätt, en av dom, jag nämner inga namn, har klämt en kabel på golvet. Till min stora förvåning ligger det ett plåsterpapper placerat på det brunfärgade föremålet. Jag kan inte riktigt fatta att de försökt gömma eländet, men det var den enda logiska förklaringen. Efter att saktmodigt förklarat för förbvrytaren att bajsa gör man minsann på toaletten eller i blöjan tar jag med mig skurken till skötbordet för en tvagning. Döm om min förvåning när jag hittar MER plåsterpapper faskilat mellan skinkorna. Den lilla skurken har faktiskt torkat sig i rumpan helt själv. (ej pottränad)
Skönt att de inte försökt dölja sina brott mot vett och etikett, utan i god ordning, bara städat upp, eller vad man skall kalla det, efter sig.
Varför veden blivit dyr
Björkveden har blivit mycket dyrare denna vinter. Många tror det beror på tillgång och efterfrågan. NEJ, jag har hittat den verkliga orsaken till prishöjningen. Det är mantimmarna för att ta hand om veden som kostar. Kolla klippet så får ni se.
ALLA måste titta
ALLA måste titta
Om tvångstankar
När jag var liten hade vi en undulat. Inte så konstigt med det, många har nog haft en sådan liten rackare. I varje fall, när vi släppte ut denna lilla varelse hade vi problem att få tillbaka den i buren igen. Måste vara kul att flyga runt i ett stort och krocka med fönster och annat. Efter ett tag kom vi på att vi kunde ta ett halstergaller och sätta framför det lilla blå flygfäet. Han kunde inte, även om han inte ville, motstå dess glansiga yta och hoppade upp på gallret var gång. Kunde inte hoppa av heller förränn vi satte det framför buren.
Nu är det inte så vanligt med tvångstankar, ungefär två av hundra är väl den officiella siffran. Jag tror det är fler. Nagelfar dig själv så skall du se, finns alltid nåt litet som är en begynnelse till tvångstankar. Glömde du slå av spisen innan du for hemifrån, eller hur är det med den OLÅSTA dörren?
Nu finns det förstås olika grader av tvång. Mina är väl tämligen löjliga, men de stackare som bara MÅSTE tvätta händera 17 ggr per dag, eller räkna till fem och stapla saltkar under köksbordet innan de känner sig till freds.
Har en bekant som, du vet vem du är, inte kan bajsa annat än hemma hos sin mamma. Är nog inga större problem om man bor hemma. Det gör hon inte. Flickastackarn gillar även och resa, och senast hon var i Thailand tror jag nog det var lite kämpigt. Hon hade i stort sett gravidmage när de skulle resa hem. Tur de inte stoppade henne från att flyga :) Tjejen har en oändlig ström av mer eller mindre bisarra historier, och då har hon inte ens fyllt trettio. Ser verkligen fram emot hennes memoarer, kommer troligtvis att skratta ihäl mig.
Jaha, har märkt att vi människor inte är så mycket bättre. Jag själv t.ex kan inte låta bli att handha mina mackor på ett visst sätt. Om jag har ost på dom, måste jag gnaga av kanten på osten jäms med mackan innan jag kan börja äta. Symmetri eller nåt. Kanske ordningssinne eftersom jag också är skrapare. Det här med osten är det Erika som påpekat, men efter det har jag själv lagt märke till en hel del mer eller mindre besynnerliga saker. Jag måste alltid vända mig till höger när jag sköljer ur schampo i duchen, jag kan inte heller göra ojämt antal mackor, en ost en skina och en leverpastej, inte två ost en skina och två leverpastej för att ta några exempel.
Mina barn, eller alla barn verkar det som, lider även de av mindre tvångstankar. Varför i stort sett alla ungar knallar in bakom en soffa eller liknande för att bajsa i blöjan är i och för sig inte så konstigt. Är ju ett av de tillfällen man verkligen vill vara i fred. Inte för att DE tar hänsyn till sånt när man själv vill gå på en långsittning. Nä alla ungar skall in och kladda på en med sina iskalla små händer.
Nu är det inte så vanligt med tvångstankar, ungefär två av hundra är väl den officiella siffran. Jag tror det är fler. Nagelfar dig själv så skall du se, finns alltid nåt litet som är en begynnelse till tvångstankar. Glömde du slå av spisen innan du for hemifrån, eller hur är det med den OLÅSTA dörren?
Nu finns det förstås olika grader av tvång. Mina är väl tämligen löjliga, men de stackare som bara MÅSTE tvätta händera 17 ggr per dag, eller räkna till fem och stapla saltkar under köksbordet innan de känner sig till freds.
Har en bekant som, du vet vem du är, inte kan bajsa annat än hemma hos sin mamma. Är nog inga större problem om man bor hemma. Det gör hon inte. Flickastackarn gillar även och resa, och senast hon var i Thailand tror jag nog det var lite kämpigt. Hon hade i stort sett gravidmage när de skulle resa hem. Tur de inte stoppade henne från att flyga :) Tjejen har en oändlig ström av mer eller mindre bisarra historier, och då har hon inte ens fyllt trettio. Ser verkligen fram emot hennes memoarer, kommer troligtvis att skratta ihäl mig.
Att kommunicera
Tillbaka igen. Jag sitter här och funderar på hur kommunikationen mellan människor kommer att se ut i framtiden. Om jag bara tar våran lilla värld, alltså här hemma kan det bli konstigt för en äldre generation skulle jag tro. Vi har en tonåring i huset, och eftersom han är en modern tonåring spenderar han så mycket tid han bara kan framför datorn. Nåja, inte så underligt kanske. Men! När det är något jag vill prata med honom om, eller för den delen meddela att middagen är klar, vad gör jag? Ibland använder jag ett gammalt beprövat kommunikationsmedel. Rösten, jag helt enkelt ropar för full hals att maten är klar eller att han får komma ner så vi kan prata om nåt. Visst funkar det, men hur modernt är det? Bättre då att använda sig av msn eller så. Behöver inte ropa sig hes (han har ju lurar på sig) eller väcka sovande småungar.
Vi är som sagt var med i spelet i familjen Johansson, jag och Erika är bägge bloggare och det händer faktiskt, kan man säga, att vi pratar via bloggarna. Det är nog så märkligt, men ve och fasa tänker jag om detta är det sätt det kommer att kommuniseras i hushåll i framtiden. Folk som sitter framför en dator eller annat media i var sitt rum, chattandes med varandra.
Det värsta är att skillnaden mellan mig och min mors och fars generation är lika milsvid som det skräckscenario jag precis beskrev. När jag var liten gosse, skrev min pappa vykort och brev till oss barn när han låg ute på sjön. Det tog sin gilla tid att få höra (snarare läsa) från honom. Ibland kom nog inte heller korrespondensen fram gissar jag. Men väntan att få ett vykort eller brev var minst lika spännande som att läsa om alla plaster och äventyr (påhittade, men ändå) han varit med om.
Jag, som snart är 40 har aldrig, ni hörde, ALDRIG handskrivit ett brev till en annan person, horribelt! Tanken slog mig faktiskt härom veckan när jag ville ut och träffa gamla vänner, jag borde skriva ett brev och fråga om de vill följa med ut och surra. Naturligtvis gjorde jag inte det. Om de fått ett handskrivet brev från mig skulle de väl tro att jag blivit antiteknikfreak, OM de ens skulle förstå vad de fått i brevlådan. Eller ändå troligare inte ens vetat hur de skulle öppna brevet eller svara på det.
Men tillbaka till grundtanken. Om nu alla inom en snar framtid kommer att prata via datorer, sms, eller bloggar/chatter och liknande. Hur kommer de att bete sig när de väl träffas öga mot öga? Och eftersom vi i framtiden alltid kommer att vara kontaktbara, kommer vi någonsin att sakna varandra? Jag menar, även om du är i Thailand i två månader kan jag ändå prata med dig, till och med se dig varje dag utan problem. Visst måste vi ge andra en chans att sakna dig. Att se fram mot att möta dig för att först då få höra om vad du varit med om den senaste tiden.
Jaha, då blev jag visst ett antiteknikfreak ändå. Och förresten, när jag väl träffade de gamla kompisarna över en öl. Inte blev det så många nya intressanta historier. Vi pratade nog mest om gamla dar ändå. Lite "det var bättre förr". Frågan är. Var det bättre?
Ja just det. Dagens outfit
Ni kanske tror att det är samma outfit som tidigare. Och det är sant. Men som ni ser på bilden gäller det, i brist på annat, inta en viss attityd till sina kläder. Jag valde idag en pose´ som tydligt visar på min pondus och kanske även lite på min upptäckarlust. Som sagt, det är inte bara vilken outfit man har på sig, utan även hur man bär den.
Vad är det nu med svenskar och fika?
Tillbaka till verkligheten, den grå vardagen. Men en fördel med att vara tillbaka på jobbet är att det nu och då bjuds på fika. Men ett dilemma infinner sig ibland när det gäller fika. Inte speciellt på jobbet men i allmänhet. Vad skall man äta av först? Vilka kriterier är det som avgör om man får kasta sig över tårtan direkt eller om man först skall äta de där lite läbbigare kakorna, eller kanske torrbullarna, eller möjligtvis kasta sig över den där delikata, perfekt mjuka och fortfarande lite varma havrekakan?
Ännu en ovetenskaplig undersökning bland mina tämligen fikasugna arbetskamrater visar att om en glad fikare skulle kasta sig över tårtan direkt, blir han eller hon paria bland släkt och vänner. I vissa fall...oftast hos mormödrar är det kutym att äta tårta när man vill, men de hör till undantagen som bekräftar regeln. LÅT BLI TÅRTAN! Ät de torra gamla kakorna först.
Okey då, tänker nog de flesta. Fast då uppstår det ytterligare ett problem. Anta att det serveras, pepparkakor, drömmar, negerbollar och kanelbullar innan tårtan. Vilken kaka tar vi då först??
Alla tillfrågade fikabröder och systrar är i stort sett överens (inte de med snälla mormödrar) men alla andra. Ät de kakor du gillar minst först, för att sen jobba dig upp i godhetshirearkin. Avsluta sedan med den utsökta gräddtårtan.
Det är fortfarande oklar om du skall ät till och med den där kakan som får dig att kväljas av vämjelse först eller om det är okey att hoppa över den.
Jaha, tänker då vän av ordning. Om det är okey att äta sig fram eller till och med hoppa över vissa kaksorter, varför då inte kasta sig över TÅRTAN som vi alla vet, ja ni läste rätt, ALLA vet är det bästa med fika eller kalas. Jäkla fikaregler!!! Det är på tiden att vi bryter mot denna härninga fikatraditionen som svenskarna tagit till sig, jag uppmanar alla att bara gå in på godsakerna. Varför undrar ni säkert? Jo det skall jag berätta.
Anta att en ondsint fikabjudare, det finns sådana och fler kommer att dyka upp efter detta inlägg i debatten, bjuder fem vänner på fika. Den onda fikabjudaren ställer fram fyra sorters kakor och en tårta. Det finns fyra drömmar, tre havreflan och en muffin på fatet. De fem vännerna kommer då att bli helt paralyserade. Ingen kan ta nåt först utan att de andra blir utan, och INGEN får tårta. Sådant här pågår säker dagligen, eller kanske inte, men OM det gör det måste vi alla ta mod till oss och bryta fikatraditionen, gå direkt på tårtan, den borde ju räcka åt alla fem.
Fast då är det väl en sån här lite köpes-prinsesstårta som egentligen är byggd bara för två, max tre personer, Gha vi fikarebeller kan aldrig vinna.
Oj höll på att glömma dagen outfit.
Idag valde jag en liknande blå byxa av märket jobman. Även nu matchade jag den med en blå bomullströja.
Men istället för den röda märkpennan, valde jag ett blått och vitt passerkort som accessoar. Jag kände mig lite wild and crazy och tyckte jag skulle sticka ut från mängden lite denna underbara måndag.
Mina missuppfattningar
Jaha, tillbaka igen i bloggosfären. Har kikat runt lite på andra bloggar och upptäkt, till min stora förskräckelse, att jag är helt snett ute med min blogg. Det verkar som det skall vara bilder och allmänt snack om barn, kläder och annat smått och gott.
Nåväl, inte skall väl jag vara sämre än ni andra bloggare. Tänkte därför införa "dagens" outfit på min blogg.
Det var inte det lättaste att välja outfit till idag, funderade länge och väl innan jag bestämde mig. valde ett par blå bomullsbyxor av märket jobman. Till det en någotsånär matchande tröja, även den i bomull av okänt märke. En trendig och moderiktig outfit utan ett par stilade sandaler av bästa kvalitet går förstås inte för sig, så det var naturligtvis ett måste. Tyvärr syns de inte på bilden, men lita på mig Ett par ESD-skyddade sandaler i svart och rött. Stoppade ner en röd märkpenna i fickan som accesoar för att stila in till det röda i skorna.
olika sorters människor
Har kommit fram till att det nog bara finns två sorters människotyper här i världen. Gröpare och skrapare. Själv hör jag till den senare. Härom kvällen när jag skulle göra mig en liten nattmacka la jag märke till att vi har gröpare i familjen, kan naturligvis inte säga vem med säkerhet, men jag har mina misstankar. Jag kanske måste förklara mig. En gröpare är alltså en person som gröper skopor ur smörpaketen, istället för som jag, till exempel, som skrapar smöret ur paketet.
Nåväl vad spelar nu detta för roll egentligen. Ja ingenting, men jag började fundera om det är skillnader mellan människotyperna gröpare och skrapare. Det är ju till synes två fundamentalt skilda syner på hur man hanterar smör och andra bredbara produkter. Kan det vara så att det finns andra markanta skillnader?
Den första tanken som slog mig är att gröpare är personer som har lite jävlar annammma i sig, en person som tar för sig här i livet, kanske till och med har lite oordningssinne. En skrapare skulle då vara en lite försiktigare människa som hellre vill ha ordning och struktur. Nja, vet inte om det stämmer in på någon i familjen direkt, kanske?
Jag gjorde i varje fall en helt oventenskaplig undersökning på jobbet, och det visade sig att det inte finns gröpare på jobbet. I varje fall inte någon som vill erkänna sina tillkortakommanden. Mer eller mindre alla kände nog gröpare, eller hade någon gröpare i familjen. Men inte var det gröpare själva inte, nähä då. Min teori föll pladask. Är man gröpare borde man i sådana fall vara stolt över det, och kanske till och med lite skrytsam över hur man tar stora kratrar ur den bredbara pastejen, utan någon som helst hänsyn till oss stackars skrapare som måste laga och fixa den bredbara delikatessen, (med en hel del besvär kan jag tillägga) för att våra skrapande tvångstankar kan lugnas.
Är rädd att gröpare och skrapare aldrig kan komma över sina olikheter i bredning av alla de härliga sorter av mjölbaserade jästsvullna produkter som ger oss alla sådan tillfredsställelse. Fast kanske ändå? Jo både gröpare och skrapare kan nog enas om en gemensam ståndpunkt.
Föraktet av den tredje sortens människotyp. Ostfördärvarna, de som gör skidbackar av osten!
knepigt namn
Jaha, nu sitter jag här och skriver mitt första blogginlägg. Tog mig, skulle jag tro, tio minuter att hitta ett namn att använda. Kan ni begripa att någon redan tagit aluminiumstege...Vart är världen på väg? Jag har varit synonym med aluminiumstege sen mitten på nittiotalet. Upprörande! Nog för att starta en blogg och klaga. Alla fyra till fem läsare kan uppröras med mig en stund.
Mkay, har ni varit upprörda nog nu? Bra. Provade även ett par varianter på mitt eget namn, men det blev av naturliga skäl inget av det. Alldelens för många människor heter micke (79 257 st) johansson (262 473 st) i någon form eller annan. Unikum...knappast. Har ingen aning om hur många som heter mikael johansson, men gissar på 79 255 ungefär.
Så varför Urd, verdani och skuld? För den oinsatte drar jag det väldigt kort. Dessa tre damer (kvinnodagen till ära) är asa-trons nornor. De satt parkerade under jätteträdet Yggdrasil och avgjorde alla levande väsens öde genom att spinna på livets trådar. De representerar; Det gågna, det varande och det kommande. Rätt så träffande hoppas jag, när jag tänkt blogga om just dessa saker.
Nåväl, inte skall jag bara skriva om några flummiga damer som sitter och chillar i skuggan under en ask. Tror nog att jag kommer att gnälla och tjura om saker som jag upprörs över också. Tro mig, det finns en nästan oändlig källa av det. Hmpf! känner att jag fått nog av skrivande för nu. Har varit ute och skottat gården, för 500:e gången denna vinter. Fast denna gång var det lite annorlunda. Hela denna hemska vinter har vi handskottat som tokar, men för ett par dagar sen kom jag på att jag är "delägare" till en snöslunga. Måste ha skottat en babiljon kubikmeter snö för hand denna vinter, och nu när den snart är över kommer jag ihåg snöslungan. Gissa om jag blev sne på mig själv? Men nu har jag i varje fall röjt bort så pass mycket snö att jag fick ut bilen från garaget, skall lämna in den på verkstaden imorgon IGEN!
Så tack för ikväll, men nu är det dags för lite kvällsfika.
Mkay, har ni varit upprörda nog nu? Bra. Provade även ett par varianter på mitt eget namn, men det blev av naturliga skäl inget av det. Alldelens för många människor heter micke (79 257 st) johansson (262 473 st) i någon form eller annan. Unikum...knappast. Har ingen aning om hur många som heter mikael johansson, men gissar på 79 255 ungefär.
Så varför Urd, verdani och skuld? För den oinsatte drar jag det väldigt kort. Dessa tre damer (kvinnodagen till ära) är asa-trons nornor. De satt parkerade under jätteträdet Yggdrasil och avgjorde alla levande väsens öde genom att spinna på livets trådar. De representerar; Det gågna, det varande och det kommande. Rätt så träffande hoppas jag, när jag tänkt blogga om just dessa saker.
Nåväl, inte skall jag bara skriva om några flummiga damer som sitter och chillar i skuggan under en ask. Tror nog att jag kommer att gnälla och tjura om saker som jag upprörs över också. Tro mig, det finns en nästan oändlig källa av det. Hmpf! känner att jag fått nog av skrivande för nu. Har varit ute och skottat gården, för 500:e gången denna vinter. Fast denna gång var det lite annorlunda. Hela denna hemska vinter har vi handskottat som tokar, men för ett par dagar sen kom jag på att jag är "delägare" till en snöslunga. Måste ha skottat en babiljon kubikmeter snö för hand denna vinter, och nu när den snart är över kommer jag ihåg snöslungan. Gissa om jag blev sne på mig själv? Men nu har jag i varje fall röjt bort så pass mycket snö att jag fick ut bilen från garaget, skall lämna in den på verkstaden imorgon IGEN!
Så tack för ikväll, men nu är det dags för lite kvällsfika.
