Att kommunicera
Tillbaka igen. Jag sitter här och funderar på hur kommunikationen mellan människor kommer att se ut i framtiden. Om jag bara tar våran lilla värld, alltså här hemma kan det bli konstigt för en äldre generation skulle jag tro. Vi har en tonåring i huset, och eftersom han är en modern tonåring spenderar han så mycket tid han bara kan framför datorn. Nåja, inte så underligt kanske. Men! När det är något jag vill prata med honom om, eller för den delen meddela att middagen är klar, vad gör jag? Ibland använder jag ett gammalt beprövat kommunikationsmedel. Rösten, jag helt enkelt ropar för full hals att maten är klar eller att han får komma ner så vi kan prata om nåt. Visst funkar det, men hur modernt är det? Bättre då att använda sig av msn eller så. Behöver inte ropa sig hes (han har ju lurar på sig) eller väcka sovande småungar.
Vi är som sagt var med i spelet i familjen Johansson, jag och Erika är bägge bloggare och det händer faktiskt, kan man säga, att vi pratar via bloggarna. Det är nog så märkligt, men ve och fasa tänker jag om detta är det sätt det kommer att kommuniseras i hushåll i framtiden. Folk som sitter framför en dator eller annat media i var sitt rum, chattandes med varandra.
Det värsta är att skillnaden mellan mig och min mors och fars generation är lika milsvid som det skräckscenario jag precis beskrev. När jag var liten gosse, skrev min pappa vykort och brev till oss barn när han låg ute på sjön. Det tog sin gilla tid att få höra (snarare läsa) från honom. Ibland kom nog inte heller korrespondensen fram gissar jag. Men väntan att få ett vykort eller brev var minst lika spännande som att läsa om alla plaster och äventyr (påhittade, men ändå) han varit med om.
Jag, som snart är 40 har aldrig, ni hörde, ALDRIG handskrivit ett brev till en annan person, horribelt! Tanken slog mig faktiskt härom veckan när jag ville ut och träffa gamla vänner, jag borde skriva ett brev och fråga om de vill följa med ut och surra. Naturligtvis gjorde jag inte det. Om de fått ett handskrivet brev från mig skulle de väl tro att jag blivit antiteknikfreak, OM de ens skulle förstå vad de fått i brevlådan. Eller ändå troligare inte ens vetat hur de skulle öppna brevet eller svara på det.
Men tillbaka till grundtanken. Om nu alla inom en snar framtid kommer att prata via datorer, sms, eller bloggar/chatter och liknande. Hur kommer de att bete sig när de väl träffas öga mot öga? Och eftersom vi i framtiden alltid kommer att vara kontaktbara, kommer vi någonsin att sakna varandra? Jag menar, även om du är i Thailand i två månader kan jag ändå prata med dig, till och med se dig varje dag utan problem. Visst måste vi ge andra en chans att sakna dig. Att se fram mot att möta dig för att först då få höra om vad du varit med om den senaste tiden.
Jaha, då blev jag visst ett antiteknikfreak ändå. Och förresten, när jag väl träffade de gamla kompisarna över en öl. Inte blev det så många nya intressanta historier. Vi pratade nog mest om gamla dar ändå. Lite "det var bättre förr". Frågan är. Var det bättre?
Ja just det. Dagens outfit
Ni kanske tror att det är samma outfit som tidigare. Och det är sant. Men som ni ser på bilden gäller det, i brist på annat, inta en viss attityd till sina kläder. Jag valde idag en pose´ som tydligt visar på min pondus och kanske även lite på min upptäckarlust. Som sagt, det är inte bara vilken outfit man har på sig, utan även hur man bär den.
Kommentarer
Trackback
